I Am Legend

Idag såg vi I Am Legend med Will Smith.

I Am Legend påminner väldigt mycket om brittiska filmen 28 Days Later, med skillnaden att den faktiskt är bra igenom hela filmen och berör istället för att kännas väldigt splattig då och då.

En forskare har kommit på ett sätt att bota cancer, genom att helt enkelt infektera folk med ett speciellt virus som bara attackerar cancercellerna istället för kroppens alla celler, så som ett vanligt cellgift gör. Detta fungerar i slutändan dock givetvis inte så som det är tänkt och istället börjar viruset spridas både genom luft och kontakt och ger bäraren en sorts muterad version av rabies.

90% av jordens befolkning dör, 1% av befolkningen visar sig vara helt immuna och resten förvandlas till väldigt aggresiva, djurliknande varelser som inte tål solljus. En föga imponerande grundstory men den funkar väldigt bra.

Will Smith spelar sin roll utmärkt, när han åker runt på stadens gator och letar mat, spelar golf eller pratar med skyltdockor. Kan vara en av hans bättre presentationer.

Jag måste även säga att jag blir väldigt berörd av den här filmen, troligen allra mest i scenen när Wills karaktärs hund blir smittad av viruset och Will stryper den samtidigt som han tyst sjunger en Bob Marley-låt känns väldigt sorgset och påtryckande.

Slutet känns dock lite väl hastigt påkommet och ihoptryckt och det hindrar filmen ifrån att få full pott.

ENTVÅTREFYRAFEM.