Klarade CoD4 häromdagen. Singleplayern har sina stunder, även om vissa strider känns väl repetitiva och utdragna. Det är främst tre minnen jag kommer ta med mig ifrån det här spelet, två minnen som gjorde djupt intryck på mig.
Första är hela banan All Ghillied Up, som antagligen är den roligaste singleplayerbanan jag någonsin har kört i ett FPS. Även allra första delen av nästföljande bana räknas in i minnet.
Andra är i slutet av banan Ultimatum, när man möter upp med amerikanska soldater. Man pratar lite kort och ger sig sedan av tillsammans mot en bas. Helt plötsligt fylls luften av rök och himlen färgas rödaktig. Två missiler med atomvapen har skjutits upp. Antagligen det mest stämmingsfulla ögonblicket i ett spel någonsin. Kändes på sätt och vis som att jag vore där och vart nästan lite rädd.
Det sista är slutet, när man blir räddad av ryssarna i det absolut sista ögonblicket. Man ser sina kamrater döda och sin kapten död/döende, precis innan man blir upplyft i räddningshelikoptern. Man får aldrig veta om kaptenen överlevde eller om man är ensam överlevande. Tillslut får man höra en nyhetsröst berätta om hur Ryssland meddelar om en testskjutning av raketer som gick utan problem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar