Hade en liten filmkväll med mig själv och såg The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford. En film som jag hört mycket om, så jag ville se den själv först istället för med kompisar som börjar klaga så fort inte någon dör efter 5 minuter.
För säkerhets skull så att säga.
Jag vet inte om det här är en film som skulle passa på någon av våra filmkvällar, men jag vet att det här är en film som passar mig. När jag kollar listan över filmer från förra året som jag har sett så slår det mig att det är den här filmen som berör mig mest av dem alla. Förra årets bästa film med andra ord.
Filmen är fullproppad med fina kameravyer, stämningsfull musik, välskriven dialog och superbt skådespelerie, och man känner verkligen för karaktärerna.
Vissa scener känns onödiga, och det är lite småjobbigt att hänga med i de olika familjerna till att börja med, men allt sådan glömmer man när man möts av ett vindigt kornfält med Jesse James och Robert Ford tittandes på varandra, båda med osäkerhet och försiktighet.
Brad Pitt och Casey Affleck är verkligen Jesse James och Robert Ford, och man tänker sig inte att det är skådespelare man ser. Det är ett fönster till en annan värld, med ett sorgligt men oundvikligt slut, som bara känns ännu mer episkt när man tänker på att filmens handling faktiskt har utspelat sig i verkligheten, så gott som identiskt till vad man blir visad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar