Såg nyss The Bourne Ultimatum, sista delen i trilogin om Jason Bourne. Känns lite sorgligt att säga hej då.När jag såg The Bourne Identity, första filmen, vart jag helt överaskad. På ett positivt sätt. Då hade jag inte så bra koll på film som jag har idag, men att det kunde dyka upp en så pass bra action från vad jag ansåg var ingenstans var otroligt.
Ultimatum var bra, inte bättre än ettan men bättre än tvåan, en regel som rätt ofta brukar stämma in på filmtrilogier. Det enda jag har att klaga på egentligen var bakgrundsinformationen.
Det var ett tag sen jag såg Identity och Supremacy, så jag kommer inte ihåg särskilt mycket av dem. Kanske skulle ha sett dem innan. I vilket fall som helst så verkar det som att gänget bakom Ultimatum räknar med att det är precis vad man har gjort.
Man får verkligen inget förklarat. Förutom en väldigt kort sammanfattning av Supremacys slut, draget på cirka 10 sekunder.
Helt plötsligt dyker det upp karaktärer ifrån de tidigare filmerna och jag får sitta länge och fundera över hur de var inblandade. I några fall kommer jag inte ens ihåg det.
Jag borde egentligen inte klaga, det är ju så här som filmer görs. Det gäller inte bara Bournefilmerna. Enda anledningen att jag klagar den här gången är väl att jag för ovanlighetens skull inte har sett de föregående två filmerna veckan innan jag ser den sista, något som jag brukar göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar